Handling; Det enda de har kvar är varandra. Världen är i stort sett död efter en klimatkollaps och av mänskligheten finns knappt någonting kvar -  endast enstaka individer som inte hunnit lägga sig ner och dö än.

En far och hans son går ensamma genom det ödsliga och förkolnade landskapet. Inget liv syns till och endast en svag vind kan skönjas. Kylan  är bitande, nästintill outhärdlig, och snön som faller är grå. Himlen är mörk. De är på väg mot kusten trots att de inte vet vad, om någonting alls, väntar på dem där. De har ingenting kvar, förutom en kundvagn med ett fåtal tillhörigheter och en pistol att försvara sig med om de skulle bli hotade av någon av de fåtal förvildade människor vars enda mål är att överleva. Kärleken mellan far och son ställs mot en hopplöst skrämmande framtid, en framtid som skapats av människan.



Kommentar; Detta är en film som som jag verkligen tycker är obehaglig. Tanken på ifall något sådant här skulle hända oss här i världen på riktigt ger mig en panik känsla och det går inte ens att föreställa sig vad man själv skulle göra. En gripande film som får en att börja tänka efter och ger en skrämmande tankar, känslig som jag är när det gäller film så kom det även en del tårar i denna. Hur långt skulle du själv vara beredd på att gå för din egen överlevnad?